klasslogo

english flag
torsdag, 24 oktober 2013 20:44

Några verkliga händelser

-En flicka i årskurs fyra ropar "Du måste komma med det samma och hjälpa min kompis
med hennes kärleksproblem, som du hjälpte mig med mina igår". Satt mest och
lyssnade och kom med några frågor för att stilla tårflödet.

- Flickorna i årskurs fem upplever att en pojke i klassen stirrar pa deras bröst, vilket de
tycker ar obehagligt. Jag har ett "kompissamtal" med pojken om att man måste vara
diskret när man studerar flickor. Berättar exempel som han tycker är roliga och detta
leder till att hans beteende gentemot flickorna blir bättre. Flickorna blir lugnare
eftersom de slipper "stirrandet". Pojken och jag har en gemensam sak att prata om och
skratta åt. Pojken i fråga har nästan ingen kontakt med sin pappa och väldigt få
manliga i sin omgivning, vilket ledde till att jag nästan blev en surrogatpappa.

-En pojke i årskurs fem kunde vara väldigt störande, så det hände att jag var tvungen
att fösa ut honom ur t.ex. grupprummet. Några minuter efter ett sådant tilfäille berömde jag
pojken för det fina arbete han just gjorde, för att skilja person från sak. Det han hade
gjort var fel men han var fantastisk. Vid ett tillfälle ville han att jag skulle följa med
för att prata med en vuxen som för tillfället var upptagen, så vi fick vänta. Under
väntan känner jag en hand i min och ett huvud som lutar sig mot min axel. Detta var
pojken som jag en stund tidigare hade knuffat ut, men visat att jag brydde mig om och
tyckte om.

-Satt länge och samtalade med två flickor i årskurs fyra där bådas föräldrar skulle
skiljas. Tröstade och försökte förklara. Lovade att alltid finnas där för dom när de
behövde prata. Det blev många och långa samtal.

-En flicka i årskurs fem kom vid manga tillfällen för att bara sitta och prata. Hon hade
svårt att få tid för samtal med vuxna och var i stort behov av detta. Föräldrarna hade
eget företag och arbetade därför mycket.

-Vid ett tillfälle kom några flickor i årskurs fem och ville prata med mig om deras
fröken, som de tyckte hade betett sig felaktigt. Lyssnade och försökte förklara såsom
utomstående och pratade med fröken i fråga och fick till ett samtal med alla
inblandade. Konflikten 1östes när alla hade sagt sitt och förklarat.

-Såg två pojkar i årskurs fem som hade en konflikt under uppseglande. Närmade mig
diskret eftersom jag visste att de hade lite svårt att vara kamrater och båda kunde lätt
tappa kontrollen. Den ene blev omkullknuffad och hoppade upp för att ge igen, jag fick
tag i honom och lugnade honom och den andre kom fram till oss. Han kände sig lugn
eftersom jag höll hans antagonist. Vi pratade igenom det inträffade och båda lugnade
Sig.

-När det var dags för vaccinering i årskurs fyra var jag med. En del bam nöjde sig med
att hålla handen medan andra skulle sitta i knäet. En pojke bad sin mamma gå ut. Han
hade ju sin klassmorfar.

-Många tillfällen under raster kom någon ropande. "Du måste komma", någon var
ledsen eller hade slagit sig. Då skulle det tröstas, lösas någon konflikt eller kanske
plåstras om eller kanske fick vi till och med uppsöka skolsyster.


-Vid ett tillfälle när Strömstadstidningen gjorde reportage om mig och
klassmorfar-situationen gick en flicka i årskurs fem fram till reportern och sa "Ingen
lyssnar på mig, utom Börge". Hon ar inte ensam om denna situation, ingen har tid.

-Vid en terminsavslutning kom en flicka fram och tackade for matematikhjälpen hon
hade fått, även hennes pappa tackade. Jag satt nämligen ofta med två eller tre elever i
lugn och ro och jobbade med matematik. De fick snabb hjälp och risken att tappa
koncentrationen var mindre, vilket ledde till bra resultat. Detta var mycket uppskattat
både av elever och lärare.


-Slöjdlektioner var mycket uppskattat att ha mig med på, speciellt träslöjd. Man
hanterar mycket vassa verktyg och risken för olyckor är ganska stor. Så både elever
och lärare uppskattade min närvaro.


-Att döma av allt arbete både föräldrar och elever har lagt ner för att ha mig kvar visar
att behovet av Klassmorfar är oerhört stort. Tre pojkar i årskurs fem gick till
kommunfullmäktige och berättade att man ville att jag skulle ta fortsatta som
Klassmorfar, räknade upp massor av argument och kom med lösning hur det skulle
finansieras. Idag har anställda i kommunen, ca 1000 st, gratis kaffe, pojkarna föreslog
att alla skulle betala t.ex. 30 kronor per månad, vilket hade räckt till min lön. Denna
företagsamhet borde användas som exempel av oss vuxna så vi slutar att bara klaga.
Gör något istället!

Ovan nämnda lilla axplock på situationer ur min vardag som Klassmorfar är exempel som
kunde ha stört undervisningen. Eftersom det nu fanns en Klassmorfar kunde undervisningen
fortsätta som om inget hade hänt. Kommunen tar alltså full valuta for sin utbetalda lön till
berörd pedagog och barnen mår bättre, kan troligen tillgodogöra sig undervisningen på ett
bättre sätt. De inte inblandade barnen får full undervisning. Även berörd pedagog blir
effektivare eftersom denne slipper bli "störd" av det behövande barnet.


Tänk på känslan att ge ett barn en klapp på axeln och berömma t.ex. en teckning och ta ett
stort leende och se en rygg som rätas. Så lite det behövs för att barn ska må bättre!


Jag har haft den stora förmånen att arbeta med de bästa pedagoger som finns och de mest
fantastiska barn & ungdomar som finns. Tror förresten att alla barn och ungdomar är fantastiska,
om de bemöts på ett respektfullt sätt. Hoppas alla kommuner kan få ekonomi så de har råd
med Klassmorfar/Klassmormor!

Tack för ordet säger Börge Andersson, f.d. Klassmorfar på Odelsbergsskolan i Strömstad