klasslogo

english flag
torsdag, 24 oktober 2013 21:26

Jan Kock om klassmorfars vardag

Sammanfattning av Skolmorfars första praktiktid I Tällbergs Skola 6 - 17 mars av Jan Kock.

Mitt val av Tällbergs Skola var lätt! När jag och min familj flyttade till Leksand 1976 blev mina barn placerade i Tällbergs Skola.

Jag blev väldigt väl mottagen av lärare och elever Efter genomgång med rektor Arno Magnusson gick vi runt till de olika klassrummen för att presentera mig och min roll som skolmorfar. Det märks att det blev lite spännande med Skolmorfar. En kväll var jag inbjuden till brukarrådet i skolan där jag då i första hand skulle presentera mig och min roll som Skolmorfar för föräldrar och andra i Brukarrådet. Det verkade uppskattat och jag fick svara på många frågor. Att komma från Stockholm till denna fina miljö var något av det bästa jag gjort. Jag lärde känna skolans rektor Aarno Magnusson 1977 då han började som lärare. Sedan den tiden har det kommit till många nya lärare Bland annat finns där nu en lärare som var klasskamrat med min äldste son Robert.

Många föräldrar som kommer med sina barn stannar och pratar och tycker det är trevligt med en skolmorfar.

Min Roll vid Lektionerna.

Jag har gått runt i klasserna och ryckt in vid läxläsning i svenska och matte, jag har varit observatör vid test (prov) skrivningar i matte samt rättat inlämnade prov. Det har varit ganska mycket idrott där jag har agerat "skridskosnörare" fixat med skidor, jag är med och kollar killarnas omklädningsrum när det är gymnastik eller simning på Gyllene Hornet.

Jag är väldigt ofta rastvakt och det känns faktiskt skönt. Frisk luft och en skonsammare miljö för öronen.
Det har ännu inte varit några problem med slagsmål. Däremot har jag tagit omhand en lärare som halkat omkull och gjort sig illa i ryggen.

Tre Autistiska Elever.

Man berättade första dagen att man hade tre autistiska barn i skolan. Mitt första möte med dem var min andra dag vid en religionslektion. Jag sitter på en stol och lyssnar på läraren när plötsligt ett av barnen kommer upp i mitt knä, tydligen hade det fattat förtroende för mig. Eleven var lite orolig och jag märkte att han tyckte om att jag gungade med honom. Detta var mitt första möte med ett autistiskt barn. De andra eleverna tar det här mycket naturligt. Det känns mycket fint att de kan medverka i en normal klass.

En rolig episod under min presentation blev när en elev i 3 klass ställde frågan om jag skulle gå på begravning, eftersom jag för dagen var klädd i svarta byxor och svart polotröja. Jag får nog tänka på min klädsel i fortsättningen.

En elev frågade, hur gammal är du? 63 år svarade jag .
Han tittar på mig och utbrister: OJ? Har du gjort lumpen morfar?
Ja, det gjorde alla grabbar på den tiden svarade jag. Vad hade du för vapen? Jag hade kpist och sen blev jag skytt på en pansar-bandvagn. Killen såg lite betänksam ut och utbrister: Fanns det såna på den tiden?

Vi har ju pratat om det här med kramar och dylikt, jag har även tagit upp detta med rektorn vilken även han håller med om att man måste vara försiktig, det är ju väldigt känsligt och att människor kan tolka detta på fel sätt.

En del elever främst de mindre kommer ofta till mig på morgonen när de kommer till skolan med öppna famnen och jag får en liten kram. Kanske är det naturligt för dem att ge sin morfar/farfar en
kram och att de inte känner så att jag är en okänd farbror som man inte borde ge den där kramen.
Eftersom det nu är så här och jag känner att jag varken kan eller vill stöta dem ifrån mig får jag hoppas att det inte finns några ondsinta människor som kan tolka det fel.